Årets första tur blev en påminnelse om att allt inte alltid går som planerat, men att det ofta blir bra ändå.

Då var vi ute igen. Vi började med en tur till Taxinge slott där vi tog en promenad. Den här gången stannade vi inte över natten, men det är en plats vi gärna återvänder till en annan gång.

Planen var sedan att stå en natt på Tumbo, men där var det inte plogat. Vi åkte vidare till Westerqwarn, men där låg det också mycket snö. Nästa försök blev First Camp Västerås som har vinteröppet, men även där var det oplogat.
Till slut hamnade vi i Västerås gästhamn. Där var det plogat när vi kom och under kvällen var de dessutom ute och plogade ännu mer, vilket kändes väldigt skönt.

Vi började titta på serien Jag for ner till bror, men ganska snart blev det hockey i stället. Sedan blev vi kvar i Västerås gästhamn ett par dagar och väntade ut snökaoset. Det snöade och blåste ordentligt, så vi myste mest inne i husbilen.

Vi måste verkligen ge ett stort tack för den fantastiska servicen i Västerås gästhamn. De kämpade verkligen för att hålla ställplatsen och gångvägarna framkomliga trots vädret.

När snöandet väl lugnat sig rullade vi vidare och tog en natt i Tumbo innan det egentligen var dags att åka hem igen. Planen var enkel, en sista lugn natt och sedan hemåt.

Men det gick inte riktigt som tänkt. När vi körde ut från Tumbo tändes motorlampan. Det var bara att vända tillbaka direkt. På grund av en röd dag öppnade verkstaden tyvärr inte förrän på onsdagen, så vi blev kvar där några dagar till. Det var inget vi hade räknat med, särskilt eftersom nya husbilen bara hade gått strax över hundra mil.

Så vad gjorde man när man inte kunde köra någonstans? Man gjorde ungefär det man brukar göra i husbilen. Läste böcker, promenerade med hundarna, lagade mat, fikade, diskade, duschade, tömde, fyllde och tittade på hockey. Vi myste in oss ordentligt och hade det faktiskt rätt bra ändå.

Maten började visserligen ta slut sakta men säkert, men än så länge klarade vi oss. Tur att maken är lite av en prepper ibland.

På onsdag morgon var vi på verkstaden redan klockan sju efter att ha fått fel öppettid. De öppnade egentligen först klockan åtta, så det blev en timmes väntan helt i onödan. Men det är ändå rätt skönt att ha huset med sig.
Själva jobbet gick snabbt, kanske lite för snabbt. Felkoden raderades men de noterade inte vad den gällde, vilket kändes mindre bra. Först ville de ta betalt, men eftersom det gick på garanti slutade det med noll kronor.

Nu var vi hemma igen, med en liten klump i magen över om felet skulle komma tillbaka någon gång när vi inte står precis bredvid en verkstad.