Etikett: Husbil

Efter två helger hemma kände vi att det var dags att rulla igen. Det blev ingen lång resa, men precis den paus vi behövde.

Efter två helger hemma längtade vi ut med husbilen igen. Det kliade i reslusten och vi kände att det var dags att komma iväg.

Samtidigt var det lite läskigt att åka ut igen med tanke på det som hände på förra resan. Skillnaden nu är att vi har en felkodsläsare med oss, vilket i alla fall gav en lite tryggare känsla.

Den här gången gick turen till Oxelösund. Det är ett ställe vi verkligen gillar, särskilt på vintern. Där finns många bra gångvägar som är plogade och det är bra gatubelysning. Med hundar som behöver ut även när det är mörkt gör det stor skillnad och känns tryggt.

Jag gillar verkligen att stå vid vattnet, oavsett om det är i en hamn, vid en liten sjö eller vid en badplats. Den här gången blev det båthamnen i Oxelösund. Här blåser det inte lika mycket som ute vid Femöre, vilket gör vistelsen ännu behagligare.

Vi tog det bara lugnt. Promenader med hundarna, läsa, titta lite på sport och laga god mat. En lugn och skön helg helt enkelt. Det är verkligen avkopplande att bara åka iväg med husbilen utan några måsten, förutom att hundarna förstås måste ut.

En enkel och stillsam helg som gav precis det vi behövde. Inga måsten, ingen stress. Bara vi, hundarna och lugnet som påminner oss om varför vi älskar husbilslivet.

Årets första tur blev en påminnelse om att allt inte alltid går som planerat, men att det ofta blir bra ändå.

Då var vi ute igen. Vi började med en tur till Taxinge slott där vi tog en promenad. Den här gången stannade vi inte över natten, men det är en plats vi gärna återvänder till en annan gång.

Planen var sedan att stå en natt på Tumbo, men där var det inte plogat. Vi åkte vidare till Westerqwarn, men där låg det också mycket snö. Nästa försök blev First Camp Västerås som har vinteröppet, men även där var det oplogat.
Till slut hamnade vi i Västerås gästhamn. Där var det plogat när vi kom och under kvällen var de dessutom ute och plogade ännu mer, vilket kändes väldigt skönt.

Vi började titta på serien Jag for ner till bror, men ganska snart blev det hockey i stället. Sedan blev vi kvar i Västerås gästhamn ett par dagar och väntade ut snökaoset. Det snöade och blåste ordentligt, så vi myste mest inne i husbilen.

Vi måste verkligen ge ett stort tack för den fantastiska servicen i Västerås gästhamn. De kämpade verkligen för att hålla ställplatsen och gångvägarna framkomliga trots vädret.

När snöandet väl lugnat sig rullade vi vidare och tog en natt i Tumbo innan det egentligen var dags att åka hem igen. Planen var enkel, en sista lugn natt och sedan hemåt.

Men det gick inte riktigt som tänkt. När vi körde ut från Tumbo tändes motorlampan. Det var bara att vända tillbaka direkt. På grund av en röd dag öppnade verkstaden tyvärr inte förrän på onsdagen, så vi blev kvar där några dagar till. Det var inget vi hade räknat med, särskilt eftersom nya husbilen bara hade gått strax över hundra mil.

Så vad gjorde man när man inte kunde köra någonstans? Man gjorde ungefär det man brukar göra i husbilen. Läste böcker, promenerade med hundarna, lagade mat, fikade, diskade, duschade, tömde, fyllde och tittade på hockey. Vi myste in oss ordentligt och hade det faktiskt rätt bra ändå.

Maten började visserligen ta slut sakta men säkert, men än så länge klarade vi oss. Tur att maken är lite av en prepper ibland.

På onsdag morgon var vi på verkstaden redan klockan sju efter att ha fått fel öppettid. De öppnade egentligen först klockan åtta, så det blev en timmes väntan helt i onödan. Men det är ändå rätt skönt att ha huset med sig.
Själva jobbet gick snabbt, kanske lite för snabbt. Felkoden raderades men de noterade inte vad den gällde, vilket kändes mindre bra. Först ville de ta betalt, men eftersom det gick på garanti slutade det med noll kronor.

Nu var vi hemma igen, med en liten klump i magen över om felet skulle komma tillbaka någon gång när vi inte står precis bredvid en verkstad.

Ibland tar en liten sak en helt oväntad vändning. Det som skulle vara ett enkelt ärende med solceller blev allt annat än smidigt. Från felmontering till ändrade besked och mycket frustration, och det hela slutade med något vi aldrig hade gissat.

För två år sedan installerade husbilsfirman solceller på taket. Nu i slutet av sommaren märkte vi att de inte fungerade som de skulle. De två främre hade slutat ladda helt och de två bakre gav bara lite ström. Det visade sig att panelerna var felmonterade och hade gått sönder på grund av det.

Husbilsfirman ville först inte ta ansvar och hänvisade till att garantin gått ut. Efter lite diskussioner gick de med på att byta alla fyra. När vi kom in med bilen ändrade de sig och ville bara byta de två som var helt trasiga. Sedan lovade de ändå att byta alla fyra, men när bilen väl var inne ville de återigen bara ta bort de främre.
Så här fortsatte det fram och tillbaka. De ville inte ta något ansvar. Vid ett sista försök att rätta till det sågade de av misstag ett hål i taket. Då bestämde vi tillsammans att avsluta försöken.

Bilen blev i stället inlöst och vi blev ersatta med en helt ny husbil. Så nu är vi ägare till storebror till vår gamla husbil, en Dethleffs Globetrotter XL I 7850 2 DBM 2025.

Vi hade verkligen inte tänkt byta husbil på ett tag. Men ibland tar saker en helt annan vändning och nu står vi här med en helt ny husbil i stället. Tur att jag efter Elmia skrev att en Globetrotter XL I skulle vara intressant, för det blev faktiskt just en sådan.

Nu ska alla trevliga saker installeras på nytt. Batterier, hydrauliska stödben, gasoluttag och allt det där som gör vardagen i husbilen enkel och bekväm. Det är mycket att fixa men nu vet vi hur det ska göras, så det borde gå lite fortare denna gång.

Det är samma planlösning som i den gamla husbilen, men 80 cm längre. Samma mått på sängen, så vi kunde ta med vår madrass som vi köpte från Svensk Madrassdesign skönaste sängen.

Det som började med trasiga solceller slutade med en helt ny husbil. Nu ser vi fram emot att få ordning på nya bilen och ge oss ut på nya äventyr.

Vi hade planer på att åka ner till Tyskland under novemberlovet, men som det ofta blir med husbilslivet fick planerna ändras lite. I stället väntar vi in nya äventyr medan solcellerna får lite kärlek i verkstaden.

Vi hade egentligen tänkt att åka ner till Tyskland nu under novemberlovet. Barnen är lediga från skolan och vi såg framför oss en mysig liten tur med husbilen, några dagar på vägarna och tid tillsammans. Ja, vi har ju fortfarande barn i skolan, så lovveckorna får man försöka ta vara på, särskilt när man vill åka en lite längre sträcka.

Men som det ofta blir med husbilslivet händer det saker man inte riktigt planerat för. Två av våra fyra solceller har gett upp, så nu är husbilen inlämnad för reparation. Först hade vi fått en tid precis innan vår höstträff, men vi vågade inte lämna in den då ifall den inte skulle hinna bli klar. Nästa lediga tid blev nu i veckan. Lika bra att få det fixat nu, så vi kan fortsätta rulla som vanligt även under de kallare månaderna.

Tysklandsplanerna får därför vänta lite. Kanske blir det en spontan tur senare i höst, en vinterhelg med julmarknader och mysiga stopp längs vägen, eller varför inte möta våren i Tyskland. Det är ju faktiskt också en del av charmen med husbilslivet, att man aldrig riktigt vet vart vägarna leder.

Tills vidare passar vi på att njuta av lugna höstdagar hemma, dricker te, planerar nästa äventyr och ser fram emot många fler turer framöver.